The only way is through

Jag hade ont och kände mig sjuken så tvivlade på min förmåga att stå 90 minuter i klacken, som tur var så hade pappa en biljett över där han sitter (mitt emot oss). Var rätt roligt för man hör inte klackens skrik så väl när man står där men från andra sidan så jäklar (och då tog dom inte i så mycket). Det var trevligt även fast jag kände att jag blev mer och mer sjuk och matchen blev sämre och sämre.

Nu är det dags för barnmorskan (iiih!) och sen måste jag försöka hinna skriva klart och skicka in ansökan om havandeskapspenning sen plugga, uppgift 3 ska in imorgon och jag har ju inte ens börjat - tack Gud för att det bara är en E/F uppgift :)