Det började i lördags, en krypande känsla av ilska som står mitt emellan vansinne och lugn.
I stunder är den som bortblåst men så plötsligt dyker den upp med full kraft.
Och jag som var lycklig, var tvungen att säga ifrån. Varför gör man så?
Jag vet svaret för det är vad jag blivit uppväxt med.. Det flyter i blodet.
Låt aldrig någon trampa på dig.
Jag hatar att jag har ryggrad, känslor och jävla massa åsikter.
Jag vet att jag sticker ut bland er men jag kan inte ställa mig i led.
Snälla låt mig bara höra en enda riktigt sanning som finns djupt där inne. Inte det ni inbillar er tro.. Det som låter bäst. Låt mig bara höra vad som händer inuti, varför jag alltid är den som ska anpassa mig. Varför inte ni kan?
Vill ni se mig gå så fortsätt med det ni gör, inbilla er sedan att det är mitt fel. Det brukar låta så.
Efter matchen skjutsade Chucky mig till Farsta Strand. Mötte upp min pojkvän och handlade den ökända "Farsta Strandsmackan" och åkte hem. Har fryst sen matchen men nu börjar jag bli varm med hjälp av mitt bärbara element samt täcke.
Igår började jag med min nya medicin, som ska i stora mängder vara smärtstillande, men i mindre doser är det mot depression och/eller sömnproblem. Vi får se hur detta funkar.
Min dag har varit händelserik och klockan är inte ens två.
Vid 6-tiden tog jag en pw i en frostig men solig förort i söder. Sen hem och sova lite till. Åt lunch i Kista med pappa vid elva och så har jag hunnit köpa lite smink och nya dr denim jeans, denna gång ljusblå!! Så vårigt:)
Nu är jag på tåget mot söder, jag ska möta Agnes på söder och mysa!
En timme och tjugo minuter tills jag tar helg! Vi ska säga hejdå till chefen så det är ändå med en klump i halsen.
Förövrigt har jag klunkat kaffe som en dåre. Först med Sara som kom till min gård med varsin latté, vi satt i solen och hade det skitmysigt. Sen hinka som bara den på jobbet, var varken hungrig eller ens sugen så jag drack min kopp istället för middag här.
Skulle ta en långpromenad idag, men hann få min "skatteåterbäring" som
visade sig vara att jag skulle betala lite mer än en tusenlapp. Så jag blev ledsen och olycklig vilket resulterade i att min promenad blev en kvart och slutade i Konsum för att handla käk.
Efter att ha börjat laga mat (potatis, fiskpinnar och stuvad spenat) samt pratat med Robin så känns det bättre. Han får mig att lugna mig när jag tror det är omöjligt.<3
Idag har jag hjälpt farmor handla, klippa sig, lämna böcker och fixa mer räkningar. Kom hem och åt lite mat innan jag och Robin gick och handla på matdax. Tacomiddag och mys framför teven tills han gick för gym/fotboll.
Måste erkänna att jag blir avundsjuk när han går till gymet.. Men det är svårt att ta sig dit efter så långt tid.. dålig cirkel!
Jobbat 13-21:30 och när jag kom hem gjorde jag köttfärssås och spagetti. Sjukt gott :) man är inte hungrig på hemtjänsten, det är för mycket rörelser och ibland stress. Så nu satt maten gott:)
Robin är och kollat sport med polarna så jag passar på att ta igen det jag missat på "True Detective", har missat avsnitt och filmer för jag somnat - inte likt mig!
Jag har drömt mardrömmar hela natten och jag är helt slut nu. Jag hade stressiga drömmar om jobbet, att jag inte hinner och att allt blir fel. Men det kommer såklart bli bättre när jag jobbat ett tag, jag måste bara hålla ut nu.
Här är en bild på min mage som inte tränat på 2 månader, känns rätt bra idag :p
Haft en underbar dag med min pojkvän, vi har handlat och ätit lövbiff med gurka och potatisgratäng och såklart bea. Njutit av solen. Kollat teve och powernapat som man sig bör göra.
Gårdagen var också bra med ölspel hos oss och sen stan:)
Huden blir nästan genomskinlig och vit. Blodådrorna är besynnerligt blåa och nästan på gränsen att tränga sig igenom skinnet för att påminna mig om hur bräcklig en kropp är.
Jag blir lätt som en fjäder och samtidigt tung som bly. Revben och kotor sticker ut vackert vulgära och mina annars rätt runda kinder ser utmärglade ut. De mörka ringarna runt ögonen matchar med det trassliga och platta håret.
Min kropp är bra att ha för det skriker ut vad som behövs och vägrar gömma sig bakom en fasad. Den visar mina innersta tankar då min mun inte orkar forma bokstäver till ord och sedan meningar.
Jag hade mitt efterlängtade möte med en psykiater och min BA på psykiatrin.
Jag kom dit och förklarade att jag har humörsvängningar som låter mig känna människans alla olika känslor under loppet av en dag och så poängterade jag att det viktigaste är att vi pratar om sömnen.
Jag förklarade att jag egentligen inte vill lindra symptomen utan att jag vill ha nån utredning varför jag i sju års tid haft sömnproblem. Detta slutade ABSOLUT inte som jag ville och som jag kände mig nöjd med.
Enligt denna psykiater har jag i grunden en depression och att det samt sömnen bidrar till humörssvängningarna. När jag förklarade att jag känner mig glad och inte går runt med en depressionskänsla i kroppen så förklarade hon att jag "överkompenserar" och att detta leder till en falsk känsla av glädje. Fint tänkte jag, inte ens min glädje kan dom unna mig.
Hon frågade om jag kunde berätta om mina två diagnoser och jag svarade att det blir svårt för jag vet inte vilka dom är. Socialfobi och GADD (generell ångest syndrom). Nej sa jag, socialfobin har jag jobbat på i åratal och jag har utsatt mig för allt jag är rädd för så denna anser jag mig inte behöva stöd i att hantera. Och vad beträffar GADDen så har den antagligen satts för jag hade mycket ångest en period eftersom jag hade familjemedlemmar som inte mådde bra vilket orsakade ångest hos mig och att diagnostisera mig med en sån tung sjukdom där du har ständig oro och ångest är lite överdrivet. Jag betedde mig bara mänskligt och de nk anser är friskt så de där kan du stryka från journalen.
Så äntligen efter allt meningslöst kom vi fram till sömnsfrågan.
Jag förklarade ALLT jag provat under åren som man ska kunna sova av (inge koffein, mindfulness osv) och så sa jag att jag tar propavan i stort sätt varje vardag för att kunna sova vilket gör mig rädd. Hon förklarar då att det inte är farligt att ta propavan under en längre period (jag menade att jag var rädd att bli beroende psykiskt) och efter mycket om och men så skrev hon ut en ny tablett som jag ska ta dagligen. Jag kom alltså dit, betalade 350 kr för att detta team möte skulle hjälpa mig utreda sömnen så jag så småningom inte behöver tabletter alls. Istället kommer jag hem med en till tablett som jag ska ta varje dag.
Jag är så besviken. Tabletter löser inte allt och ibland borde ni läkare inte vara så snabba med att diagnostisera och medicinera. Alla vill och alla behöver inte. Jag vill inte vara 22 år och ha medicin när jag skulle kunna vara utan om ni kunde ha avarat lite tid till att utreda detta.
Idag jobbar jag 7-16 på hemtjänsten och därefter 17:30-20:30 med kidsen. Lär dö men imorgon är jag ledig så då får jag vila upp mig! Håll tummarna för mig nu, sömnproblem deluxe ska inte förstöra min dag!
Jag har handlat åt min älskade farmor som inte mådde så bra, vi fikade kaffe också och hade det så trevligt.
På eftermiddagen åkte jag, Robin och Mattias till Bauhaus och köpte mer färg till köket och så har vi spenderat dagen med att måla och spackla osv. Det ser sjukt trist ut nu, men sålänge vi kommer någon vart:)
Somnade och sov hur skönt som helst bredvid min fina karl. Han hade gjort supergod mat till mig när jag kom hem från jobbet <3
Tyvärr vaknade jag 04:20 då hjärna och kropp beslutade sig att det räckte. För en timme sen var det klart för mig att det var värdelöst att ligga kvar, så jag och Hjalmar Söderbergs roman "Förvillelsen" har tagit ett skönt bad och nu blir det "Nyhetsmorgon" tills jag är trött igen.
Längtar till mitt möte med en psykiatern på fredag, har under alla år med sömnproblem osv aldrig träffat en psykiater.. Helt sjukt!
Jag var så borta igår att jag inte orkade höra av mig.
Men jag åkte till Café Lyran med familjen, det fanns inga platser inne så vi satt med massa filtar om oss och speedfikade ute i kylan.
Idag har jag och min grabb myst hela dagen lång. Nu är han ivägflugen till gymmet och jag antar han inte kommer hem förens sen ikväll. Jag undrar vad jag ska göra nu? Borde röra på mig, men tackade nej till både simning och gym med Robin då jag inte alls har motivation. Blir nog squats och kanske promenad? Eller inget.
Vi får se :) Eftersom barnen är sjuka så är jag ledig idag!
Alla skärvor av än gång ståtliga skapelser, alla kantstötta ensliga, skeppsbrutna varelser. Ni är de jag är dömda att älska. Ingen kan plocka upp er, det finns ingen helande bit och det är än långt till land.
Men dock förbannat så älskar jag er.
Annorlunda kärlek är svår kärlek. Att bli älskad av en kopp utan öra.. Är det riktig kärlek? Kan en halv människa älska med hela sitt hjärta?
Slutat mitt pass, haft världens roligaste dag med fina kollegor och boende <3
Nu sitter jag på bussen, ska till Marcus och dricka lite. Hypad som en manisk människa, whatevaahh försöka lugna sig lite så man kan konversera som man bör. Puss
Var ute på en kort promenad direkt när jag vaknade, jag körde lite trappstrask (6ggr på samma långa trappa, det måste sätt så konstigt ut när jag bara gick fram och tillbaka)
Skolan är över, inget mer KOMVUX' utan nu är det dags för Universitet/Högskola och jag ber till allt att jag kommer in.
Om 40 minuter ska jag ha möte med min studievägledare angående vidare studier och hur jag söker osv. Sen är det jobb 17:30 till 20:30 i Tumba. Lär ju vara helt tröttnades ikväll:p
Kunde inte sova igår. Tankarna var på speed vilket ledde till att jag var tvungen att ta en sömntablett. Jag pallar fan inte ligga vaken en hel natt näran har möten skola och jobb dagen efter.
Så jag somnade och vaknade hyfsat pigg! Jag har tagit en pw och är strax i Farsta för att förnya mitt p-piller recept! Hörrni det är sjukt stark sol ute, passa på för i helgen ska det bli kallt!
I fredags var jag hos mig med Sara och drack vin. Robin kom senare och hämtade oss med taxi. Självklart drog vi till tolvan. Den höll på att bli bråk med en av Robins kompisar och en av mina. Lyckligtvis lyckades vi ta bort den odräglige så vi slapp blod och brutna näsor.
Iallafall så blev konsekvensen av detta att två av mina kompisar vägrar umgås med min karl och hans vänner..
Whatever, är van att människor inte kan hantera mitt folk. Så här har det vart hela mitt liv fast med olika vänner. Om sanningen ska fram så har jag alltid roligast med människorna som är lite extrema, jag avgudar farsta och högdalsfolket <3
Nog om detta. I lördags tog jag och Robin en promenix till Ida & Christian. Det var fotboll och bandy och Thea. tacos och skratt och skrik. På kvällen var det melodifestivalen, sjukt mysigt.
Jag, Robin och Jimmy drog till Olearys i Farsta och kollade när "The Mauler" gjorde Sverige stolt sen slakthuset där jag dansade runt och hade det trevligt.
I söndags var det vårväder så jag tog en lite tur runt ängen, sen vart det dipp och majschips framför titanic och senare städade jag.
Imorgon ska jag för första gången jobba på Hemtjänsten, jag är supernervös men ringde dit och hörde med dom om lite praktiska saker och dom försäkrade mig att om jag kom några minuter tidigare så kunde dom hjälpa mig. Jag lär trycka i mig en hel sömntablett och be till alla Gudar att jag kan sova!
Förövrigt hade jag ett kortpass på jobbet så jag och älsklingen gick och handlade med Ida och Thea på Matdax och så har jag och Robin gjort en supergod köttfärssås med paprika, champinjoner och morot i. Suceed!
Nu ska jag läsa lite om några utbildningar, sen försöka ta mig ut på en jogging/pw.
Den lyckligaste stunden i livet var den när du kom och allt var förbjudet. Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om för det ekar i huvet. Men det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is.
Jag står och fryser vid busskuren med kaffe som absolut inte kunde vara mer perfekt just nu! Jobb 07:30 - 13:00 sen möta och därefter tänker jag fanimej ta helg!
Min man är på kryssning så jag ska strax gå och lägga oss i vår stora säng. Ensammen för första gången på jag vet inte hur länge. Men imorgon hoppas jag på att få pussa lite på honom innan han åker till Sundsvall med fotbollslaget.
Nu ska jag berätta för er hur en tjej som jag tänker. Min morgon började med havregrynsgröt och juice framför teven.
När Robin vaknar så går han upp och säger " Jag ska spela FIFA en gång sen drar jag" och trots mina protester byter han kanal på mitt program och sätter på fifa. Det var därför jag drog ut och gick (så förståeligt för jag är emot mänmisshandel). Kommer hem, Robin är inte där. Börjar bli hungrig och ska leta fram mina kycklingbörjare.. MEN eftersom det blev över en jäkla massa korv och bröd så har Robin fyllt frysen med detta och SLÄNGT MINA HAMBURGARE. Blev arg så jag grät och just då kommer han hem med sushi till sig själv.
Så varför blev jag arg? För han slängde mina kycklingburgare eller kanske för att jag inte fick se mitt tv program?
Nej, för att jag symboliserar detta med att jag inte får ta plats i vår lägenhet.
Jag har fått en ursäkt även fast jag tvivlar på att min grabb förstår vad han gjort (skulle nån kille göra det).
Det är så jäkla tydligt att Robin är en görare och jag är en tänkare och att ibland blir det bara fel.
Men jag älskar han och fast vi tjafsar ofta så är dom bra stunderna värda allt!
Ja det börjar röra sig mot onsdag. Om fem minuter närmare bestämt.
Min grabb kom hem efter gymmet och lyckades ta över teven så jag försköts till sovrummet då jag inte uppskattar FIFA utan blir snarare rädd och får magsår av allt skrikande och svärande.
Men allt löste sig för jag har nu hunnit plugga rätt mycket (och med den menar jag att jag hunnit FÖRBEREDA inför pluggandet imorgon). Nu är min litteraturbok samt Hjalmar Söderbergs dagboksroman full av post it lappar!
Med det säger jag godnatt, jag ska kolla ett avsnitt av "House of Cards" sen sova.
En sak som verkligen skrämmer mig är människor som inte känner genom musik.
När jag får kika på någons spelningslistor på spotify och inte hittar några lugna låtar så blir jag sjukt nervös. Man kan inte bara lyssna på hurtbulle musik ala house eller annan tagga till musik - vad gör man då när man är på dåligt humör, är trött eller ledsen? Lyssnar på Tiesto eller? So creepy..
Man märker att jag och min klass börjar bli trötta. Efter snart 10 veckor så har vi kämpat med vår svenska kurs, det är verkligen ett helt annat tempo på komvux vs gymnasiet - dessutom får du inte faila ett enda prov för då får du IG i kursen. Jag fick precis reda på att jag klarade pm och talet bra, en litet steg ifrån C (jag tog bara med mig en bild som presentatoriskt hjälpmedel, om jag typ gjort en pp så hade jag klarat skiten.. lat) men jag är klart nöjd med D.
Om två dagar har vi vårt sista prov, även detta är två prov i ett. Först ska vi ha ett prov om de litterära epokerna, vår lärare kommer välja en epok och vi vet inte vilken först vi är där så det gäller att kunna alla.
Del två är om modernismen, vi ska koppla boken "Doktor Glas" till den epoken genom att skriva en utredande text med korrekt källhandvisning mm. Jag kan ärligt säga att jag är nervös. Jag har läst boken, men jag måste hitta min egen koppling mellan verket och epoken och just nu är jag för trött för att ha några tankar och bra ideér.
Sedan det där med alla andra epoker, det är ju bara att plugga in och hitta tiden att göra detta så det sitter på torsdag.
Jeeez, ge mig lite ork. Jag har fanimej inte varit på gymmet sen i mitten av februari. Visserligen kör jag troget på med min squat challenge men till och med det som tar typ 10 minuter gör mig gråtfärdig! Jag har heller ingen lust att äta godis, vilket är väldigt chockerande för det är mig vi pratar om? När jag varit djupt deprimerad så har jag ändå tagit mig till affären och handlat mina djungelvrål osv ^^
Nej men det är bra, jag mår bra, bara väldigt trött och känslig. Men lycklig och nöjd med mig själv.
Den här låten är så härlig, jag älskar att yla till denna<3
Jösses. Här ligger jag med mjukisar och min älskade morgonrock. Klockan ringde halv nio men jag kom inte upp förens halv elva, jag är helt slut efter helgen. Lite produktiv har jag iallafall varit idag, jag har lyckats läsa ut boken "Doktor Glas" som vi ska (bland annat) ha prov i på torsdag. Mitt sista svenskaprov, sen är jag klar med hela den kursen! Jag är lite rädd för nu ska jag ju söka utbildning, på riktigt!
