Lördag eftermiddag
Kategori: Vardagslivet
Jag kom dit och förklarade att jag har humörsvängningar som låter mig känna människans alla olika känslor under loppet av en dag och så poängterade jag att det viktigaste är att vi pratar om sömnen.
Jag förklarade att jag egentligen inte vill lindra symptomen utan att jag vill ha nån utredning varför jag i sju års tid haft sömnproblem. Detta slutade ABSOLUT inte som jag ville och som jag kände mig nöjd med.
Enligt denna psykiater har jag i grunden en depression och att det samt sömnen bidrar till humörssvängningarna. När jag förklarade att jag känner mig glad och inte går runt med en depressionskänsla i kroppen så förklarade hon att jag "överkompenserar" och att detta leder till en falsk känsla av glädje. Fint tänkte jag, inte ens min glädje kan dom unna mig.
Hon frågade om jag kunde berätta om mina två diagnoser och jag svarade att det blir svårt för jag vet inte vilka dom är. Socialfobi och GADD (generell ångest syndrom). Nej sa jag, socialfobin har jag jobbat på i åratal och jag har utsatt mig för allt jag är rädd för så denna anser jag mig inte behöva stöd i att hantera. Och vad beträffar GADDen så har den antagligen satts för jag hade mycket ångest en period eftersom jag hade familjemedlemmar som inte mådde bra vilket orsakade ångest hos mig och att diagnostisera mig med en sån tung sjukdom där du har ständig oro och ångest är lite överdrivet. Jag betedde mig bara mänskligt och de nk anser är friskt så de där kan du stryka från journalen.
Så äntligen efter allt meningslöst kom vi fram till sömnsfrågan.
Jag förklarade ALLT jag provat under åren som man ska kunna sova av (inge koffein, mindfulness osv) och så sa jag att jag tar propavan i stort sätt varje vardag för att kunna sova vilket gör mig rädd. Hon förklarar då att det inte är farligt att ta propavan under en längre period (jag menade att jag var rädd att bli beroende psykiskt) och efter mycket om och men så skrev hon ut en ny tablett som jag ska ta dagligen. Jag kom alltså dit, betalade 350 kr för att detta team möte skulle hjälpa mig utreda sömnen så jag så småningom inte behöver tabletter alls. Istället kommer jag hem med en till tablett som jag ska ta varje dag.
Jag är så besviken. Tabletter löser inte allt och ibland borde ni läkare inte vara så snabba med att diagnostisera och medicinera. Alla vill och alla behöver inte. Jag vill inte vara 22 år och ha medicin när jag skulle kunna vara utan om ni kunde ha avarat lite tid till att utreda detta.
