Mellanrum
Kategori: Vardagslivet
Där kom det..
Känslan av att jag levt i en bubbla och att du med en hög smäll spräckte den.
Och den här gången vet jag exakt vad som orsakade det.
Det var en glad nyhet larvigt nog. Men den skakade min värld.
Jag insåg hur fast jag är och hur långt kvar det är för mig att kämpa mot mina mål.
Sen försöker jag som vanligt göra en plan (som jag egentligen gjort 5000 gånger) för att lugna mig själv.
Ändå kunde jag inte skaka bort känslan av sorg och saknad.
Så jag åkte iväg och shoppade. Handlade min favorit mat och favorit smoothie.
Det höll i en timme.
Sen började jag prata med R om framtiden och hur den ser ut.
Och där brast allt.
R är min motsatts. Han planerar inte, han styrs av impuls och en onaturlig energi.
Jag organiserar och planerar min vardag och får kriga för att hålla fast i kämparandan.
Så det är inte konstigt att jag får panik, för våra liv krockar alltid med varandra. Och det kanske dom kommer göra livet ut.
Jag förstår inte hur man kan vilja leva utan en framtidplan, en säkerhet eller ett mål. Det är alldeles för skrämmande för mig. Det här är en ständig diskussion i hemmet och jag tror alltid den är löst men så kommer det upp till ytan igen..
Innan R gick till sin träning så sa han att jag kommer vara ledsen och upprörd men om några dagar är allt bra igen. Är jag så? Går jag sönder och sedan gömmer huvudet i sanden eller är det här kanske inte ett problem utan bara något min känsliga sida snappar upp och förstorar?
Min sanning just nu är att det gör ont. Hela min framtid är bortsuddad och det kommer ta några dagar innan jag kan rationelisera det här.
