The only way is through

En bra dag.

Jag fick färga och klippa mitt hår.

När jag berättade nyheterna om henne för Annica så blev hon ovanligt tyst och blank om ögonen.

Jag åkte till farsta och handlade lite. Åt lunch och mötte upp världens bästa Linnea.

Sen till jobbet och mysa med mina underbara. Som sagt en bra dag.

Jag tog tåget och därefter bussen till Hökarängen. Började gå mot Gubbängen och ju närmare ängen jag kom desto hårdare blev trycket på bröstet.

Sen såg jag det. Byggnaden som förut omslöt min bästa vän. Som nu omsluter dig.

 

Och det började göra ont, väldigt ont.
Hjälplöshet och sorg över att det gått så långt. Ångest över att jag mår bra och inte du.

Jag önskar jag kunde ta din plats, bära dig bort från allt mörker...