The only way is through

Tisdag kväll

Kategori: Vardagslivet

Jag kom till jobbet och allt blev bättre av allt kramande och gosande med mina fina tjejer och så älskade vovvis.
Jag är så besviken på psykiatrin att allt föll ihop och jag började gråta mitt under mötet med stenen och lögnaren. Jag som sagt att jag klarade detta och så bölar jag. Så jäkla pinsamt och känns som en besvikelse att jag inte kunde hålla masken.. Men jag trodde verkligen att dom skulle hjälpa och jag blev så jäkla chockad att dom istället lämnade dom jag älskar mest av allt att förtvina och försämras i den sjuka miljön som nu råder hos dom. Ingen mår bra och jag dumme fan trodde jag kunde komma in som en räddare i nöden och lösa detta. Men jag svek och framförallt svek Sverige.



Kommentarer


Kommentera inlägget här: