The only way is through

Mellanrum

Kategori: Vardagslivet

De senaste veckorna har jag pratat mycket med kollegor, vänner och bekanta om relationer.
Jag har pratade med unga vuxna precis som jag och faktiskt enda upp till pensionsåldern. Och vet ni vad? Jag blir bara argare och argare.
När jag diskuterade med dom äldre så var det mycket om att dom fick göra nästan allt i hemmet och att männen inte kände sig vid att ibland dra fram dammsugaren utan väntade på deras fruars intiativ. "Det är en annan generation, det är svårt att få gamla hundar att sitta och bla bla" tänkte jag.
Men sen blev det riktigt intressant.
Det visade sig att den här så kallade jämställdheten som är så mycket på tapeterna inte rör sig om relationer och hemmamiljö bland oss unga vuxna. Jag blir mörkrädd när jag hör hur mycket skit tjejerna får ta.
Ska det vara så? Att killarna ska få beté sig som skit medans tjejerna ska förlåta och förstå? Att killar får använda  skällsord, be dig klä dig på ett visst sätt och få vara svartsjuka och orättvisa.
Jag har totalt ruttnat på den här sjuka hierarkin och det börjar bli svårare och svårare att hålla tyst.
Visste ni att efter att man fyllt 25 år så kan man inte längre skylla på sin uppväxt och gamla vanor utan då anses hjärnan vara "vuxen" och du kan helt fritt göra beslut utan att tidigare upplevelser påvärkar. Kort och gott, du är vuxen och det är dags att beté sig som en!


Kommentarer


Kommentera inlägget här: