Mellanrum
Kategori: Vardagslivet
Min syster har en lindrig utvecklingsstörning och ovanpå detta även ADD. Hon har länge fått stå ut med depressioner och självskadebeteende.Hon har alltid fått kämpa för att bli accepterad som den hon är och blivit retat gång på gång under hennes uppväxt. Men ändå ställer hon sig upp.
Min syster började för några år sedan få anfall där hon bara försvinner från verkligheten och börjar skaka precis som epilepsi.
Det finns inget läkarna kan göra och det är väldigt psykiskt och fysiskt påfrestande.
Men min syster hon ger sig inte och nu har hon tagit studenten.
På hennes slutproduktion skrattade människorna och sa elaka saker till hennes klass som skulle visa dans, teater och sånger det övat på..
Varför gör man så? Jag förstår inte.
När hon sprang ut buade några som att hon och hennes klass inte har samma rätt att bli utropade, dansa och skrika "vi har tagit studenten".
Det gör så ont i mig.
Min syster har en otroligt fin sångröst som berör de flesta och hon är en jäkel på att dansa och kreativare människa får man leta efter.
Så jag ber er att döma henne och alla andra efter deras personlighet och se bortom diagnoser och handikapp, självskadebeteende, depressioner och för vissa annorlunda utseende.
Dom är värda det precis som alla andra.
