The only way is through

Det började med att jag sitter 06:20 på bussen mot Huddinge då min farmor ringer och säger att hon tror hon måste till sjukhuset. Jag ber henne att ringa ambulans och att hon ska ringa upp såfort hon pratat med dom. Det gjorde hon och jag terroriserade min familj tills dom vaknade eftersom jag var tvungen att börja jobba och kunde ej mer göra.

Pappa åkte till Sös och fick snabbt veta att farmor hade fått vatten i lungorna och hon ska få (ännu en gång) få rehabilitering.. Första gången skickade dom hem henne utan rehabilitering och med orden att "vi ska se hur mycket hon klarar av".

De håll nån dag. 

Andra gången fick hon först rehab, hemsjukvården skulle komma oftare och hon fick hemtjänst. Hon kunde varken gå ut eller göra något. Och så visade det sig att hemsjukvården inte alls gjort det dom ska utan att dom skrivit att farmor ska få hjälp varannan vecka.

Pinsamt! Andra gången sjukvården gör henne sjukare än vad hon egentligen är..

Väl på jobbet var en sjuk och vi fick larm direkt när vi börja så jag fick stressa satan och var hela tiden 1 1/2 h försenad och till råga på allt så bröd jag min nagel så djupt in i köttet att och nästan börja grina.. Hua!

Men efter ett bad och kaffe så tog jag tag i mitt liv och cyklade till Farsta för att inhandla saker jag förträngt att jag behöver. Fyndade även en lite för stor tröja i mysmatrial för 49:- på Gina

Imorgon tar jag ett extra pass på kvällen   Istället för att vara ledig - cash is king