Det är sjukt att när man känner sig ensammast i hela vida världens så blir det bättre att gå ut till en tyst och öde plats - tycker logiskt sätt det borde vara tvärtom, att man vill omge sig själv med människor men men. Jag drog iallafall på mig gympadojorna och så traskade jag runt i Skogskyrkogården. Stannade en stund vid minneslunden och hälsade på farfar och dom andra som inte finns kvar, sen såg jag ett stjärnfall vilket var ascoolt! Känner dessvärre mig fortfarande ensam, kan. bero på att jag faktiskt är det ha-ha.

Ska väl dra igång en rulle och käka lite gottis, åt världens lass med fullkornspasta med broccoli och baconsås tidigare idag och jag är fortfarande mätt. Över och ut!