The only way is through

Jag har fått problem med att ta mig upp och ut. Imorse ville jag bara dra täcket över huvudet och strunta i allt, dock var det jättemysigt på jobbet och barnen var så snälla så.

Nu ska jag till Teija, jag längtar men det går trögt att ta tag i att komma upp ur sängen igen!

Min BA tyckte som jag att "Ångestutbildningen" kanske var lite för light version för mig så jag kanske får gå i GAD grupp eller KBT- terapi (äntligen nåt som händer), han sa också att eftersom jag är intellektuel (ha-ha) och förstår att mina tankar och känslor är sjuka så har jag stor chans att leva ett normalt liv - fast det visste ja redan.

Men nu ska jag göra en sattsning, i can do it (haha så patetiskt)
(Mår förövrigt bra, bara... höst ni vet) ;)