Jag måste bara skriva av mig innan det blir tuttut-bil till psykakuten. (Det var ett skämt)

Det som måste komma till ljuset är att det inte är okej att vara så sugiga vänner att man inte ens har tid eller lust att offra några minuter till sin kompis - någon som faktist hjälpt de flesta genom dessa jidderijadderi perioder.

Nej jag vill absolut inte bli hjälpt -  fuck that ni skulle inte kunna göra ett jack men vafan komigen, att bry sig är väl ändå nåt som står i den osynliga kompisboken?

Jag är så jäkla trött på era minimi problem och överdrivna överanalyserade skitsaker som ska diskuteras diskuteras och diskuteras. Det är väldigt svårt att ge råd när man själv inte får nåt tillbaka.One way street!

Förut var det så jäkla modernt att prata om sina psykiska åkommor.

"Jag brände mig lite, mådde piss"
"Kolla på mig Kolla på mig"

"spya"

Nu när alla mår bra, typ, och bränsår, totalfylla och emomusik är omodärnt så vill ingen prata..På riktigt om riktiga känslor. Jag hatar på er alla just nu.. Och även fast jag kommer få skit för det här imorgon så struntar jag blankt i det för om jag inget sagt så hade det gått åt tjossan.

Så, godnatt fuck you och cigg imorgon?