The only way is through

Bild från jobbet :)

Funderar över all olycka som finns i världen, förr reagerade jag men nu känns det som jag mer accepterar.
Nånstans på vägen tappade jag bort mig själv för det enda som snurrar runt i huvudet på mig är hur jag ska överleva och alla funderingar över världen, vänner och bekanta försvann i dimman.

Jag vill inte vara som alla andra och blint trampa på människor för att nå dit man vill, det är emot allt jag tror på och jag vill vara en bra förebild - någon som gör rätt för sig.

Det är konstigt att ha en sån inverkan på barns liv, att kunna förändra och hjälpa som jobb är fantastiskt men också väldigt knepigt. Hur ska jag, 20 år utan utbildning veta om jag gör rätt? Inte svära eller slåss, lyssna på de vuxna - sånna saker är lätt att veta men hur förklarar man för ett barn att vissa sjukdommar inte syns, eller att vissa liv tar slut tidigare än andras och man vet inte varför vissa drabbas och andra inte.

När ett barn skriker och gråter hysteriskt, och inget du försöker med hjälper - vad gör du då? Hjärnverk :P