Torsdag eftermiddag
Kategori: Vardagslivet
Varning, detta är ingen trevlig text.
Jag kommer inte upp ur soffan, det är sant! Jag tittade på filmen "Seven Pounds" tänkte att jag skulle börja gråta, bli ledsen eller få någon reaktion. Icke.
Att känslomässigt ligga mellan glädje och sorg gör mig apatisk och usch vad det är trist.
Börjar undra om det är bra för mig att gå till min BA (behandlare) för saker bara bubblar upp och sen, när timmarna, dagarna, veckorna går så lugnar sig allt och de jobbiga lägger sig på botten igen.
Det är exakt så det blir, någon skrapar på ytan lite halvhjärtat och sen låter det vara, skickar mig vidare.
Först BUP,gruppmöten i skolan som beslutar att det blir socialen, Maria Ungdom och skolkurator(3 stycken), till Undomspsykiatrin, när dom svek blev det ungdomsmottagningen och nu Vuxenpsykiatrin som vill skicka mig, inte bara till en ny BA utan också till en utbildning.
Det är helt skruvat, svenska psykiatrin och vården i allmänhet.