Måndag natt
Kategori: Vardagslivet
Sedan jag varit en liten flicka så har räddslan alltid funnits där - på utlandsresor till exempelvis grekland hade jag vattenskräck och det kunde till och med försekomma i Sveriges sjöar att jag avstod från att simma ut.
Jag har funderat och försökt ta tag i mina räddslor, tillexempel har jag som har blivit "diagnoserad" med svår socialfobi lyckats jobba på andra sidan stan som servetris, jag har lyckats tala inför en grupp människor och till och med sökt jobb via telefon.
Just nu är varje dag för mig är en kamp - en väldigt seg och påfrestande kamp om att ha kvar ordningen i mitt liv.
På slutet av dagen gråter jag ögonen ur mig och bara hatar att alla runt om mig lider, att ingen verkar ha det bra och det jag egentligen inte ville erkänna, att ingen ser mig.
Varje natt bestämmer jag mig för att ge upp, att ligga kvar i sängen och bara sluta leva..
Varje morgon tvingar jag mig upp, planerar - organiserar och försöker på nytt.
Alla har vi räddslor och alla måste vi möta dem.
Tillbaka till hajen;
Självklart kan jag inte helt bli av med denna fobi, det skulle krävas att jag skulle åka till nåt exotiskt land och sänka ned mig i en bur och locka dit hajar - däremot har jag kommit fram till varför hajen är det läskigaste som existerar - självklart deras onormalt stora gap som är fyllt med vassa tänder, men det absolut obehagligaste är deras ögon.. Dom har inget liv i sig, ser ni? Ett djur med döda ögon, medge att det är fanimej läskigare än alla mördare och allmänt äckliga saker i hela världen - dom lever åtminstonde...
ni ska veta att det är med STOR panik som jag lägger ut bilden, så om jag får mardrömmar inatt så vet ni varför.
Godnatt