The only way is through

mellanrum

Kategori: Vardagslivet

Var på bildlektionen, hade beslutat mig för att rita färgglatt men det enda jag åstakom var en svart bild.. Det blev sen lunch men jag hade ingen aptit ändå åt jag, kände inte smak i munnen - kryddade på, kände fortfarande inte...Blev äcklad.
Så jag gick till datasalen.. igen. Att skriva av mig är det enda jag kan göra förutom att lyssna på musik. känns ändå förjävlig att sitta och skriva på min blogg om sånt här, gillar egentligen inte den uppmärksamheten men om jag ska börja analysera mig själv så gissar jag på att det jag inte vågar skrika eller säga skriver jag här, det är mycket lättare såhär för jag vet att ingen kommer lägga tyngd på det jag säger och det är så det ska vara. Allt blir alltid värre när folk lägger sig i, det är fanimej bevisat.
Är lite rädd för jag tror jag kommer spy snart, känner att maten är påväg upp..
Äcklad. Orolig. Förbannat ensam.
Jag vill skriva allt och ingenting så allt kommer ut så inget är kvar.. jag vill inte känna såhär jag blir rädd. Känner mig ynklig, känner mig apatisk.. Är apatisk. Allt jag skriver är allt jag känner.. just i denna sekund. och om jag nu läser igenom allt det här är jag nästan helt säker på vad mina slutsatser kommer bli.. Just nu vill jag fan bli inlaggd, inte för jag behöver det sådär jag är fan stark så det kommer aldrig behövas men det skulle vara skönt att slippa skratta och lé, va artig och bara få sitta tyst, gråta kanske skrika eller bara vara.. Skulle aldrig gå nu, om jag är minsta tyst eller kanske inte lér så skulle frågor komma och det är fan det sista jag viill..
Måste ut.. Cigg



Kommentarer


Kommentera inlägget här: