The only way is through

Everyday we struggle just to get by.
'Cause all we want is just to make it in life, get by, you know.

Tankarna bara viner runt i huvudet. Imorse vaknade jag och mådde piss rent ut sagt, detta pga ett mindre kul telefon-hot och mitt äckelben.. Gick till vårdcentralen och träffade en doktor, han bekräftade att det inte var blodpropp utan en överansträngning/inflammatoriskt lår. Han sa åt mig att inte ta promenader eller bära på tunga väskor - jag och mamma gav förstående blickar till varandra.. Sen fnissa doktorn till när han såg min överfulla tre-ton väska och sa att jag absolut inte fick ha den - om jag skulle ha med så mycket saker får jag använda ryggsäck.. Not gonna happen!
Och när det gäller det där jäkla tolvårsarbetet, jag väger nu 49 kilo, spydde imorse pga stress och sover asdåligt och allt är tack vare det där jävla projektarbetet - eller snarare föredraget som ska hållas om projektet.
Har sen förra veckan försökt få tag i min psykolog men det är tydligen svårt att ringa upp männiiskor.. Så jag försökte få tag i min gamla kurator men hon var inte i skolan förens nästa vecka.. suck!
Så jag gick till skolsyster och berättade att min socialfobi förvärrats och att jag inte kommer klara stå inför människor, särskillt när jag inte ens vågar gå in i mitt eget klassrum själv..
Hon förstod mig, för när jag var hemma så ringde hon och hade fått tag i min psykolog som ska skicka papper på min diagnos till skolan och så hade hon ringt min lärare som okejja att jag inte håller föredrag utan bara ska visa min målning..
Jag vet att dom flesta tycker socialfobi är en larvig diagnos just eftersom det handlar om saker som en frisk människa klarar av utan problem, och tro mig det är jobbigt att skriva om mina problem, men det är en del av processen att bli frisk för mig.. För jag ska bli frisk så de så!
Anywayz så är jag glad för en stor sten har lyft från mitt bröst!
Jag är lite gråtig nu, antagligen för jag är ensam och sliten så jag ska ta mig en förbjuden promenad och kedjeröka!

Pusshej!