The only way is through

mellanrum

Kategori: Vardagslivet

Vad hände med att vara stark? Stå på sina egna ben, rakryggan och med blicken riktad framåt?
Stå stadigt som ett träd, aldrig ge upp utan i ur och skur står på exakt samma ställe och med grenarna sträckta mot solen. Så faller trädet, rötterna dras upp, du tappar fotfästet. Ligger plötsligt på hård, kall mark, grenarna pekar mot vad?

Jag är trött på att deppa, jag går ifrån det där nu för jag orkar inte hela tiden gråta, ligga i sängen och hata världen. Jag har tro på mig själv och jag vägrar tycka synd om mig.


Kommentarer


Kommentera inlägget här: