mellanrum
Kategori: Vardagslivet
Senaste gången var 19 januari men jag antar det är dags för mitt psyke att krasha igen. Känns ganska sjukt att jag som bara är 17 snart 18 år har haft så många kollapser att fingrarna inte räcker till att räkna med.
Jag börjar ifrågasätta mig själv: varför ska jag bry mig så mycket? varför låter jag folk trampa på mig gång på gång?Varför rasar min skyddsvägg hela tiden..
Nu har iaf meningslösheten tagit över, jag har aldrig skrivit om mitt psyke såhär detaljerat förut för jag vart rädd att människor ska skratta och kalla mig svag och larvig. Nu orkar jag faktist inte bry mig: dra åt helvete me er!
Va är grejen med att vara känslokall?
