Hittade en gammal låt bland systers musik, texten passade väldigt bra in just nu:

Varje morgon vaknar du med rädsla i magen, den rädslan för att inte ha mig kvar i slutet av dagen,
så du ringer mig oavbrutet för du tycker min röst ger lite plåster på såren
men inte mycket till tröst när jag är stressad i telefonen, helt ointresserad av vad du har
att berätta och säger nog inte mera än att jag måste gå, hinner inte, har inte tid
och ger dig inga tecken på att jag vill ha dig kvar i mitt liv


du förtjänar så mycket mer efter allt du gjort för mig, i vått och torrt när jag vart nere har du trott på mig,
alltid stått vid min sida funnits där när jag behöver men ändå glömmer jag bort det sedan när det går över, sviker dej om igen och det är på mig det är fel.