Lördag förmiddag
Kategori: Vardagslivet
Hejhopp.. Igår efter jag var på väg hem från Odenplan träffade vi en nerspöad (till utseendet) östermalmskille.. Hans öga såg ut som en boll, så svullet var det, och hans ögonbryn var en bulle, men sen gick det liksom innåt..äckligt.
Det som var lite komiskt var att han inte verkade fatta hur illa det såg ut, och det enda han sa var att hans kostym var förstörd(den hade fått blod på sig) och att han skulle skämmas imorgon när han skulle möta sin chef.
Inte en enda gång sa han att det gjorde ont, stark kille.
Sa hejdå till Moa och den slagna killen och gick hem.
Utanför mej hängde fem, sex ungdommar, en tjej där var en fd kompis lillasyster, en annan hade jag vart ledare på dagkollo åt och så var det en tjej jag träffat ett antal gånger, hon umgås med lite yngre folk än vad jag gör.
Hon påminnder extremt mkt om hur jag var för några år sedan, hon umgås med annat folk, men gör samma saker och säger samma grejer.
Iaf så hörde jag ett jävla liv utanför mig så jag kollar ut, En av tjejerna som jag vet vem det är står och sparkar på en av hennes kompis. Det var inte lite lekfullt utan tjejen som låg ned skrek av smärta medens den andra sparka på henne.
Sen ingrep deras kompisar.
Mitt hjärta höll på att gå sönder. Det var en konstig känsla, allt blev liksom svart.
Jag har sett folk bli slagna förut, och mkt värre än den här gången.
Det kanske är så att förut var det okej på nåt sett, det var nästan roligt. Men nu är det annorlunda, nu är det inte alls kul, det finns ingen adrenalinskick i det hela.. Bara smärta och förnedelse.
Nu känns allt konstigt, känns som om jag bara drömt och att jag vaknat igen och allt är som det var för några år sedan.
exakt samma ställe för 2 år sedan
