Jag fick precis en flashback från förra julen.
Jag kommer ihåg att jag var uttråkad, för jag fick inte gå ut och träffa mina kompisar och fira julen på det sättet jag då gillade och fira.
Jag låg i min säng och kollade på nån julfilm, jag hade precis pratat med Pepe i telefon och han hade lika trist som mig.
Sen ringer Simon. Den känslan jag fick, den var bättre än alla de julklappar jag fått den dagen.
Han lät glad.

Den slog mig att det är det sista glada samtalet jag hade med Simon. Det är ju hemskt, och faktist mitt fel.. för det mesta.
Jag vill ha tillbaka glada samtal. Jag vill ha nån som lyssnar på mitt trams!
Hoppas Simon ringer i år igen och att det isåfall blir ett muntert samtal :)

bild från 2006