Söndag kväll
Kategori: Vardagslivet
Funderade på om jag skulle skriva om vad som hänt de senaste dagarna, men jag tror att det skulle verka för knäppt och jag antar att det skulle kunna misstolkas, att ni skulle tro jag var en liten ensam deprimerad psykfalls tjej, men det är jag faktist inte. Jag har mina problem, runtom och inuti mig som alla andra. Och precis som varenda människa behöver jag lätta på trycket, annars kommer man gå under..
Antar jag sitter och klurar för mkt, försöker desperat hitta den felande länken i livet. Den hemliga ingrediensen så man blir lycklig.
Jag går runt och predikar för alla hur mycket onska det finns runt om oss och när folk säger emot och försöker få mig att se posetivt blir jag arg och dödar den oskuldsfulla, naiva tanken om att det finns lycka, att det finns glädje.
Det kanske just är den tanken, den naiva söta, tanken som är det enda goda som finns kvar på vår jord. Isåfall är det jag som dödar den, då är det jag som är den onde. Jag borde försöka ventilera mitt hat och försöka sprida glädje och hopp.
Jag kan väl komma tillbaka till att vara den där posetiva lilla blonda flickan som trodde på kärlek, respekt och mänskligheten? Tvivlar på det. Jag tror jag har sett för mkt för att gå tillbaka till att tro på sånt.
Det stämmer säkert som alla säger, att människor som bär på hat är egentligen rädda. Det kan jag acceptera, för vem vill vara ensam ? Jag är glad att jag har min familj, dom har fått vara med om så mkt tack vare mig, men dom finns alltid där, och det är jag verkligen glad över. ( sedär, jag var posetiv och direkt efter att orden skrevs ville jag skriva om hur mkt jag blivit sårad av dem)
Sluta hata, sluta gråta, glöm bara.
